Polisen
Häromdagen blev ja stoppad utanför våxtorp av polisen. Varför blir ja jämt sp nervös, varm och helt skakig i benen? Blir liksom på en hundradelssekund, skummt. Iaf så fick ja blåsa och visa mitt körkort, uppförde mig fint och fick köra vidare...
Annat var det för ett år sedan... Skulle köra till Mattias en kväll och på rakan mellan Nordanå och Hishult så går det bara inte att köra i 90, då kommer man aldrig fram. Så jag gasade på lite och tänkte minnsann inte på att det kunde finnas poliser på den vägen, men jovisst.
Halvvägs till Hishult så börjar det blinka en röd lampa mitt på vägen. Det första ja trodde var att det var någon galning som skulle stanna mig och sno allt ja hade så redan då började ja skaka. Sen ser ja att det är en polis.. Jösses, nu är det slut...
Men även denna gång vart de bara körkort och blåsa, tur det. Men nu kommer vi till det pinsamma. I framsätet hade ja inte bara en handväska. Jag hade två. Plus en kasse med matvaror, och en kasse med två blommor och lite krukor till Mattias då oväxtliga lägenhet. Var va plånboken? Nervös och fummlig i mörkret började ja leta efter den, i alla påsar o väskor. Polisen harkla sig lite och tyckte nog ja va jäkligt dryg. Efter ngn minut fick ja upp den och lyckades ta ut kortet och ge honom. Han tittade på det, skrattade till och kallade på sin kollega. Sen sa han, lilla vän, de här kan du inte köra på. Men va fan! vad är det nu liksom...
Då va de så skoj förstår ni, att ja hade inte gett dom mitt körkort, utan en hockeybild på Mattias, ni vet sånna man samlade på när man va liten... Åh, det va riktigt pinsamt.. Men de pinsamaste va nog ändå när ja skulle köra därifrån. För innan, när ja upptäckte polisen tryckte ja snabbt på on/off på stereon, och då blir det MUTE. Och när man startar igen går den igång med ljudet på. Så när ja starta o skulle köra hör man bara en vrålande kvinnoröst i ngn djup ballad på högsta volym o ja får motorstopp..
Men men, man får väl bjuda på sig själv ibland (:
Annat var det för ett år sedan... Skulle köra till Mattias en kväll och på rakan mellan Nordanå och Hishult så går det bara inte att köra i 90, då kommer man aldrig fram. Så jag gasade på lite och tänkte minnsann inte på att det kunde finnas poliser på den vägen, men jovisst.
Halvvägs till Hishult så börjar det blinka en röd lampa mitt på vägen. Det första ja trodde var att det var någon galning som skulle stanna mig och sno allt ja hade så redan då började ja skaka. Sen ser ja att det är en polis.. Jösses, nu är det slut...
Men även denna gång vart de bara körkort och blåsa, tur det. Men nu kommer vi till det pinsamma. I framsätet hade ja inte bara en handväska. Jag hade två. Plus en kasse med matvaror, och en kasse med två blommor och lite krukor till Mattias då oväxtliga lägenhet. Var va plånboken? Nervös och fummlig i mörkret började ja leta efter den, i alla påsar o väskor. Polisen harkla sig lite och tyckte nog ja va jäkligt dryg. Efter ngn minut fick ja upp den och lyckades ta ut kortet och ge honom. Han tittade på det, skrattade till och kallade på sin kollega. Sen sa han, lilla vän, de här kan du inte köra på. Men va fan! vad är det nu liksom...
Då va de så skoj förstår ni, att ja hade inte gett dom mitt körkort, utan en hockeybild på Mattias, ni vet sånna man samlade på när man va liten... Åh, det va riktigt pinsamt.. Men de pinsamaste va nog ändå när ja skulle köra därifrån. För innan, när ja upptäckte polisen tryckte ja snabbt på on/off på stereon, och då blir det MUTE. Och när man startar igen går den igång med ljudet på. Så när ja starta o skulle köra hör man bara en vrålande kvinnoröst i ngn djup ballad på högsta volym o ja får motorstopp..
Men men, man får väl bjuda på sig själv ibland (:
Tyckt om inlägget:
Postat av: Mamma Lisa
säger bara IDA OLSSON!!!
Postat av: Tina
Hahahaha, gud vad roligt :) Som jag skrattade när jag läste ;)
Trackback
