Sitter nu i min nya lya i Halmstad och förbereder mig för en promenad ner till city. Ska shoppa lite kläder, äta lunch och leta upp ett apotek. M körde nyss hem, känns tomt utan honom. Jag blir liksom halv när vi inte är tillsamman. Utan M vet jag inte hur jag hade orkat med vardagen, han är som en stärkande vind som får allt tråkigt att bli roligare.


Igår bjöd han mig på grekiskt. Precis vad jag behövde. Fick en stor rosa efterrätt med jordgubbar och chokladsås. lovely. Han visade mig också var och hur jag skulle gå till och från stan. Jag fick också lova att inte gå eller cykla själv på nätterna utan istället ta taxi. Han är som en liten mamma, "prata inte med främlingar" var det ända som fattades (: 


Det är en underbar känsla att ha någon som brys sig och att ha någon att få bry sig om. Någon som längtar efter en och någon som väntar på att man ska komma hem. Det kommer bli konstigt att bo i Halmstad i början. Att inte ha M för mig själv var och varannan kväll. Det är ju inte mkt längre mellan oss nu än innan men samma tid som innnan kommer inte finnas. Är övertygad om att det kommer gå och kännas bra när jag väl börjat, det är mer nu i början innan man riktigt vet.


Eftersom det är jag och M för alltid så kommer det nog gå galant (: